Förlossningsberättelse del 3

 
Med epidural i kroppen och lustgasen i högsta hugg börjar jag känna mig piggare och starkare igen, jag kunde vara uppe och gå mer och värkarna var hanterbara igen. Klockan 14.45 var det dags för skifte igen och jag fick en ny barnmorska, hur underbar som helst, hon fick mig verkligen att känna mig lugn och trygg och det var verkligen guld värt. Hon undersökte mig igen och konstaterade att jag fortfarande inte hade öppnats något mer. Hon sa då att jag skulle försöka ställa mig på knä i sängen och när värkarna kom så skulle jag sätta mig ner på hälarna för att vidga bäckenet så mycket som möjligt. Lydig som jag är hoppade jag upp i sängen och ställde mig på knä, det var inte den skönaste ställningen men när värkarna kom och jag sjönk ner på hälarna så kändes det ändå som att värkarna gjorde mer nytta så jag stod kvar, i 2 timmar! Jag försökte byta ställning lite då och då men värkarna var nu ganska täta och jag ville verkligen att det skulle gå framåt. När jag till slut kände att jag hade börjat få allt för ont satte jag mig och försökte stäcka ut benen, men fy attan så ont de gjorde. Benen hade såklart somnat och jag kunde verkligen inte röra dem, jag greps lite lätt av panik eftersom att jag kände att det snart kunde bli dags att krysta, och hur skulle jag kunna krysta när jag inte kunde röra benen?! Som tur var så släppte det snart och jag gick upp och gick lite till i väntan på barnmorskan.
 
Klockan 17.10 kommer hon tillbaka tillsammans med en läkare som också skulle undersöka mig. Till min stora lättnad hade jag nu öppnats till 6 cm, så de där två timmarna hade iallafall gjort lite värkan! Men läkaren och barnmorskan ville gärna att det skulle gå lite fortare nu så att bebisen inte skulle bli allt för utmattad så de höjde dosen av värkstimulerande dropp. Jag och Henke var nu ordenligt trötta efter en hel dag utan större utveckling men han var ett sånt otroligt stöd och peppade mig hela tiden. Vid klockan 18.30 hade han fortfarande inte ätit mer än några mackor på förmiddagen så han gick ner i kafeterian för att köpa med sig någon middag upp. Då, klockan 18.35, kände jag första krystvärken! Känslan är helt obeskrivlig, men det blev ett enormt tryck neråt och man kände hur magen riktigt tryckte ihop sig. Det gjorde ont! Med lite smått panik eftersom att jag nu var ensam på rummet tryckte jag på knappen och barnmorskan kom in, jag sa till henne att jag nu trodde att krystvärkarna satt igång och hon undersökte mig för att se hur jag var öppen. Och visst var det så att det snart var dags att krysta. Henke kom upp på rummet igen och såg att barnmorskan höll på att förbereda. Jag hade nu ordentligt ont och var hög på lustgasen som jag vägrade att släppa, jag kan bara tänka mig hur stackaren måste ha känt, när han gick var det lugnt och när han tio minuter senare kommer tillbaka är förlossningen i full gång. Men han fattade sig fort och ställde sig vid mitt huvud och lugnade och klappade, han hämtade en handuk som han lade på min panna och assisterade barnmorskan om det var något hon behövde. Resten minns jag inte så mycket av, jag kommer ihåg att jag fick lite panik när barnmorskan sa att det var dags att släppa lustgasen och börja krysta, och jag minns krystvärkarna, jag tog i för kung och fosterland och det kändes som att varje blodkärl skulle sprängas för att man tog i så mycket. Men det gav resultat, efter 25 minuter kände jag hur allt bara släppte och ut kom vår lilla son. 
"Nu kom Theodore" sa Henke till mig och mina tårar började rinna. Klockan var nu 19.01.
 
Det var så fantastisk! Det var klart, vår son var ute och efter att barnmorskan torkat av honom lite fick jag upp honom på bröstet. Han tog bröstet direkt och sög lite medans pappa klippte navelsträngen, sedan somnade han. Barnmorskan och sköterskorna lämnade oss och kvar på rummet var nu bara jag, Henke och vår son. Mamma, pappa, barn! /Jennifer
#1 - - tess- mamma till Malin:

Okej, vet inte om det är min pms eller om det bara är för att jag är så himla glad & lycklig för eran skull. Men ooooh vad tårarna sipprar ut ur mina tårkanaler! Så fint! Lilla pruttiga, sömniga, roliga Theodore! <3

#2 - - majken:

Ja, tack så mycket:D

#3 - - Kelly & Ella:

Sv; De är de verkligen! :D Idag blir det att plugga, själv då? kram!

#4 - - anniepiie:

Wow, vilken upplevelse alltså!! :D Skum känsla dedär när benen liksom domnar bort... Men slutet gott allting gott! :D hihi SV: Joda, det gick bra på jobbet. Men hade helst varit ute i det soliga fina väder vi fick igår. ;) Kraam

#5 - - Becka [fotoblogg]:

Verkligen himla roligt att läsa & följa din resa!
sv: Åh, de recepten är absolut de godaste. Otroligt goda alla tre! Rekommenderar jag varmt.
Tusen tack för din fina kommentar vännen!
Tisdagskramar. ♥

#6 - - Emmy:

Åh! Det var verkligen längesen vi hördes, och nu har du fått din Theodore alltså ^^ Grattis till dig och din fästman, kram! :D

sv;
Tack snälla för omtanken, den elaka magkänslan har låtit mig vara ett tag nu... :)