Ögoninflammation

 
 
Hujedamej vad otäckt det är att vakna upp och känna att ögonlocken är helt igenklistrade och att man verkligen får spärra upp ögonen för att överhuvudtaget se något. Jag kan inte minnas senaste gången jag hade ögoninflammation men jag måste ha varit väldigt liten. Nu är det väl vår lille son som lyckats smitta både sin far och sin mor med denna åkomma. Henrik var som tur var bättre idag så han fick ta med sin Theodore till förskolan för dag nr 3 på inskolningen, jag skulle väl bara skrämma de stackars barnen med mina rödsprängda och svullna ögon idag. 
 
Apropå inskolningen så har det hittills gått helt fantastiskt, första dagen följde ju både jag och Henrik med och då fick vi vara själva med en fröken som visade oss runt och berättade lite hur det gick till. Igår fick vi däremot träffa alla barnen, och jag hann bara lyfta över lillprinsen över staketet och vända mig om efter min jacka så var han borta och i full fart med att busa med de andra barnen och upptäcka alla leksaker. Helst av allt skulle han vara med de stora pojkarna inne i kuddrummet och klättra på kuddarna, det var spännande. Jag höll mig mest i bakgrunden som en läskig liten stalker och tittade så allt gick bra. Vi fick även vara ute på gården en sväng innan det var dags att gå hem och det tyckte han också var kul, dock är han ju inte så van vid att tulta omkring i sin stora overall så efter ett tag blev han så trött i benen så han inte ens orkade stå på dem, och då tackde vi för oss. Nu håller jag tummarna för att det går bra för honom och pappsen idag också!
 
Själv har jag hunnit med en massa städ och plock här hemma, plus att jag hann läsa ut Amelia som kom häromdagen. Nu blir det att svara på lite kommentarer här på bloggen och sedan är de hemma igen om ca 1 timme. 
 
Ha en riktigt bra dag mina vänner! /Jennifer

Kvällsrutiner



Det här med kvällsrutiner och nattningen är det jag har haft absolut störst bekymmer med när det kommer till att vara förälder. Vi har hittills inte lyckats hitta något bra sätt att få Theodore att komma till ro och somna, han hade en period för några veckor sedan då det gick ganska bra, han somnade då vid sju i min famn i soffan med en flaska välling. Men de senaste veckorna har vi haft tur om han somnat innan nio, och det blir ofta en liten strid mellan oss eftersom att han inte kan komma till ro utan bara vill busa! 

Ikväll försökte jag med att lägga honom i spjälsängen, bädda om honom, säga godnatt och sedan gå ut ur rummet. Jag har läst mycket om den här såkallade fem-minuters metoden, då man ska lämna dem och om de är ledsna gå in var femte minut och stoppa om dem igen. Men fy fasen vad jobbigt det är, jag klarade knappt av de första fem minuterna och efter andra gången jag stoppat om honom, var han så ledsen att han grät så det lät som han knappt fick luft och då fick det vara nog. Jag tog upp honom och ammade honom tills hans somnade. 

Men det är inte såhär jag vill att våra kvällar ska se ut, jag vill att han ska känna sig så trygg i sin säng och för sug själv att han kan somna där utan problem, och att jag och Henrik sedan kan få några timmar att bara vara innan vi går och lägger oss. Nu är vi ju så trötta efter allt bök med nattningarna så när Theo väl har somnat går vi och lägger oss också. 
Jag antar att det kanske är sånt som kommer med tiden, jag vet ju att barnen går igenom olika faser, men nu när Theodore ska börja dagis så kommer sömnen vara jätteviktig! Jag hoppas väl lite på att han ska bli så trött av all lek och bus på dagis så han somnar gör det, men det skulle ändå vara skönt att komma på ett sätt som verkligen funkar. Är det någon som har några råd att komma med?

Jaja, jag ska inte tråka ut er med mina funderingar. Det är bara att testa dug fram, precis som med allt annat med barnen. Nu ska jag sova, det kommer bli en intensiv och spännande dag imorgon! 

Februari


Så var det Februari då, the månad of löööve, månaden då det börjar bli lite mer klirr i kassan efter julhelgerna och köerna på gymmen börjar krympa. Den här månaden kommer bli något alldeles speciellt för mig, inte nog med att jag blir ett år äldre utan detta är även månaden då min mammaledighet offeciellt är slut, imorgon (!!!) börjar vår lille Theodore sin inskolning på dagis. Och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser på min son och inser hur stor han börjar bli. Det ska bli både skönt och sorgligt att få in min lillprins på dagis, jag kommer ju att sakna ihjäl mig efter honom på dagarna. Men samtidigt vet jag att han kommer tycka det är jätteroligt, och han behöver nog lite ombyte nu och slippa vara hemma med mamma-tråkmåns hela tiden. Det händer också en massa annat spännande för tillfället men skrockfull som jag är så vill jag inte föra otur med mig genom att berätta det riktigt än, men det är något mycket roligt som kommer att förändra vår lilla familjs vardag avsevärt om det går vägen. 

Jag önskar alla mina kära vänner och läsare en riktigt fin Februari! /Jennifer